Hvem skal trøste Knytten

Scan 9

Ny-oversættelse af “Vem ska trösta Knyttet?”
Tove Jansson 1960
Udkommet på Gyldendal

Fra originalen

Så gick det lilla knytet ut på stranden
ock fann en snäcka, som var stor og vit
han satte sig försigtigt ner i sanden
ock tänkte, o så skönt att jag kom hit,
og lade vackra stenar i sin hatt
ock havet var så lugnt och det blev natt
Långt borta var hemulerna
med stora tunga steg
och mårran var försvunnen
för hon hadde gått sin väg
Och knyttet tog av skorna
och han suckade och sa:
hur kan det kännas sorgesamt
fast allting är så bra?
Men vem ska trösta knyttet
med att säga: lilla vän,
vad gör man med en snäcka
om man ej får visa den?

Fra oversættelsen

Så gik han gennem skoven ud til stranden
fandt flotte sten og la’e dem i sin hat,
og dér hvor hav og sand slog mod hinanden
der lå en stor konkylie, hvid og glat.
Han satte sig og smed de stramme sko,
mens solen sank, og havet faldt til ro.
Og alting var så fredeligt,
Hemulerne var væk
og Murrens skrig var borte,
ja, og også Knyttens skræk,
men sorgen var der stadig,
den var mørk og dyb og stor,
han kigged på konkylien,
men det trøsted ikke spor
Så hvem skal trøste Knytten nu,
for stranden den er tom.
Hvad skal man med konkylier,
man er helt alene om?